Vardagslydnad kontra momentträning

Jag är bara TVUNGEN att skriva om vardagslydnad kontra momentträning! Detta är en av de viktigaste bitarna i hundhållningen, enligt min åsikt.

Jag har den senaste tiden läst på flera ställen på FB om dessa problem, samt även hjälpt några ekipage med hundar som har varit ”stökiga”. Morrningar, skall och utfall mot andra hundar och även allmänt stökiga, far runt och ska kolla av allt när de har kommit ut ur bilen etc.

Jag blir bekymrad när jag läser om vissa förslag till lösningar! Man ska inte säja att det var bättre förr, men i VISSA hänseenden så tycker jag faktiskt det. Om en hund stökade och bara sej illa åt tex. i en kurs så tog man helt sonika förövaren i hampan och talade om att detta inte var OK. Andra bitar med koppelkorrigeringar i momentträning etc. var så klart inte på den bättre sidan.
Nå, jag tycker mej se och höra om fler hundar som beter sej illa i olika situationer idag än för 10 år sedan… En av de största anledningarna är att man inte kan skilja på vardagslydnad och momentträning. En hund blir en trygg individ om den har någon att lita på. Som tar initiativ och säjer vad som är OK och vad som är TABU! Att vara en bra ledare innebär inte att man är stygg och hård! Det innebär MÅNGA saker! Konsekvens, lek, samarbete, att lära saker, belöningar, avkoppling, gosa och mycket mer. Att lära sej innebörden av HIT, NEJ och BRA är en viktig grund! Sitter detta stenhårt, så händer inget om hunden tex. skulle göra en jaktstart på ett par meter efter en hare som hoppar upp framför nosen och du precis skulle råka titta åt andra hållet. Och när den sedan tvärnitar och säjer ”OJOJ då, förlåt!” utan att man har behövt/hunnit säja något, så kan man skratta åt det hela och belöna hunden. En hund som VET vad som är tillåtet blir TRYGG och LYDIG och man får ett FINT SAMARBETE.

Händelser som har fått mej att tagga, är det jag har läst och upplevt. Att man istället för att lära hunden NEJ i vardagssituationer, ska avleda och använda omvänt lockande på en hund i affekt, tex. när hunden börjar ragga och tagga på mot en mötande hund. Det får mej att må illa!!!!!!!!! Hunden är då den i flocken som är ledaren och tar på sej ansvaret för att mota bort denna ”otrevliga”, mötande hund. Det handlar om osäkerhet, ja, annars skulle hunden inte behöva tagga på. En dominant hund kan visst borsta upp sej om den mötande ser hotfull ut, men den är oftast så trygg att den inte bråkar. De allra flesta utfall bottnar i rädsla och att försöka öka avståndet till den/det otäcka.

Om jag istället talar om för hunden att detta är NEJ, så överlåter den ansvaret till mej och kan bli tryggare. Och hur gör man då detta?
Det handlar om att lära hunden att NEJ betyder NEJ och det gäller ALLTID! Jag brukar börja med att jobba med en psykisk förstärkning av NEJ i mera neutrala situationer, tex. när hunden fastnar på en doftfläck. Jag säjer NEJ och sedan händer något obehagligt.
Jag nyttjar vatten, citronhalsband med utlösare och/eller en nyckelknippa som kastas i röven på hunden direkt efter NEJ. Normalt sett blir inte en hund rädd för detta, vi vill ju ha ”bra” hundar 🙂 så då får man förstärka obehaget med att ömka hunden ordentligt, så att den faktiskt förstår att detta nog var rätt läskigt. När hunden reagerar ordentligt på NEJ så tar jag med mej detta i tex. hundmöten. NEJ – på med förstärkningen – blir rädd själv och ömkar. Detta brukar bita fort som fan 😀

Jag har flera gånger fått frågan/påståendet att det är väl dumt att skrämma en hund som redan tycker att ett hundmöte är otäckt – att det ska bli värre och hunden blir ännu mera socialt osäker. Jag är en mycket viktig fråga och jag har full förståelse för att man tänker så! Men nej, det blir bättre! Hunden lämnar över det till dej och du kan tryggt gå förbi och visa att inget händer. Du kan prata lite glatt och tala om för hunden att den är duktig. Som belöning när ni har passerat så kan den få träna på något, tex. att sitta och hålla ögonkontakt och få belöning för det. Förväntan på något trevligt, helt enkelt.
Det kan också vara lättare för hunden att få en uppgift istället för att passera gåendes. Den kan tex. få sitta och titta på dej, men detta ska då vara mera som en belöning för att den sköter sej, inte istället för kravet att lyssna på NEJ!

Det är viktigt att be om hjälp, om man känner att man inte löser det själv. Ju förr desto bättre. Det är inte skämmigt att erkänna att man har problem! Det är ett steg framåt!

För att spinna vidare så nyttjar jag samma koncept på hundar som flänger runt och inte lyssnar. Jag jobbar som om de inte hade något koppel. Styr man hela tiden med kopplet så har du ingen hund om du tar bort det…. Du HÅLLER dej här. That´s it!

När jag tränar lydnad så föredrar jag att jobba med klassisk betingning, dvs. ge en retning, få hunden att utföra det jag tänkte och belöna. Jag gör det några gånger, minskar retningarna och sedan får hunden mera och mera fundera på ”Hur var det nu som jag skulle göra för att få min belöning?” Blir det fel tre gånger så hjälper jag lite igen. Jag låter inte hunden prova och prova om och om igen och inte lyckas. Många samarbetsvilliga och livliga hundar blir frustrerade och kan stressa och börja ljuda. Det vill jag INTE! Hunden ska vara trygg även i momentträning. Jag har inget emot operant inlärning, men föredrar att bara nyttja det i valda delar/moment.

Även på lydnadsplanen har jag vissa ”vardagsregler”. Om det skulle dyka upp störning och hunden släpper fokus och kontakt under tex. fritt följ, så påtalar jag att det INTE är OK. Alltså inte OK att släppa fokus. Det har inget med precisionen i momentet att göra. Å vad gör jag? Ja, jag kan knacka hunden med fingret i huvudet och säja ”Hallå, skärpning. Vi arbetar”. Värre än så behöver det inte vara….
Att backa undan och visa vad hunden missade tilltalar mej inte det minsta!! Den kanske står där och kollar på störningen tills den är ”klar” och då duger jag. NEJ TACK!!!

Jag låter nog hård och stygg, men tror att de flesta som känner mej kan intyga att det inte är så. Mina hundar är glada och trygga 🙂

Tack för mej!
Fia

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vardagslydnad kontra momentträning

  1. Inga Elmersson skriver:

    Hej , har du något bra , när de gäller frustration . Mycke ljud . Både i vardag och på apoellplan // Vänligen Inga

  2. Anonym skriver:

    Mycket bra skrivet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s